mittlivupponer

Så sitter man här då..
Har ju lovat så många så varför inte köra igång!?

Ja, alltså.. då sitter man här med en blogg.. rakt upp och ner..

Varför skapade jag en sån egentligen?
Det verkar ju vara sjuuuukt inne, titta tillexempel på Blogg Hannah.. vilken katastrofal människa!
Min inneboende har dessutom skaffat en så det smittar väl av sig?
Mina vänner och klasskamrater har faktiskt tjatat.
Tänker sjukt mycket på min goa o glaá vänn M från Göteborg just idag, det är någonstans hennes fel att jag börjat tänka i dessa banor..

Nu är risken sjukt stor att jag tappar min förmåga att överföra det roliga, eller kanske tråkiga in i bloggen men det är helt klart värt ett försök!

Men vi börjar väl då..
Hej hej bloggen!
(glöm nu inte prutläpparna och den överdrivna sthlms tonen när du läser ut det här för dig själv)

Egentligen borde jag väl börjat blogga typ i början av året eftersom mitt liv sedan dess har varit ett smärre kaos, förstår liksom inte riktigt alla problem som kan hopa sig över en.. :)

Idag är en sjukt vanlig dag, sitter hemma med datorn i knät, min inneboende är på vift och jag passar på att boka upp middagar med hennes (mina också förstås) vänner via hennes telefon eftersom hon glömt den hemma och hej vad det ringer, blir nog en smärre novellmiddag ikväll.. bör jag då kanske fixa iordning de nyköpta stolarna som stått omonterade i mitt kök sen ..... nov 2011?
Kanske ska ringa min vän M från Sthlm och diskutera hur vida jag ska ringa en killkompis och låta honom göra det.. Hon skulle gå i taket... Herregu, det är 2012 och TJEJER kan SJÄLV! Hör henne i tankarna.. Haha.. skiter nog i att ringa!

Jag borde egentligen plugga nu eftersom jag har en inlämning som ska in på söndag, ett jävla examensarbete stort som ett helvete och dessutom ett grupparbete som går ut på att starta ett behandlingshem.. men jag har absolut ingen som helst motivation.. tror jag skrivit 15 rader sen klockan 10 imorse.

Jo, för så är det ju, jag pluggar just nu. Till behandlingspedagog.. blir eximinerad om exakt 83 dagar (om jag nu fortsätter att lämna in mina uppgifter)
Så varför pluggar jag då till behandlingspedagog?
Som yngre var jag en kicksökande liten snorunge, mina vänner var mitt liv, blandade man in lite alkohol och gjorde "olaga intrång" hos mamma och pappa om dom råkade åka bort så hade vi sjukt roliga kvällar!

Utöver är jag väl en halvdyssig liten unge med diverse i bagaget som gjorde att jag tidigt visste att jag kunde förstå ungdomar på ett annat sätt än vad våra egna fritidsledare, lärare och somligas föräldrar gjorde. Där var det bestämt ... Sandra = Socionom när hon blir stor..
Tyckte liksom inte heller att soc alla gånger var med i matchen. Varför reagerade dom inte hårdare på konsumtionen av alkohol och droger, Varför såg dem inte bakgrunden till alla slagsmål som utkämpades, Varför fattade dem inte att så många ... på den tiden framförallt... tjejer mådde så sjukt dåligt??

Jag var rätt vilsen som ung.. Och nu kommer det.. UNG... 12 år.. visste inte vilket ben jag skulle stå, det handlade om att passa in och sen handlade det om att följa sina egna värderingar också..
HUR SKA DET GÅ IHOP?

Min karriär började under en praktik på ORIGO (tvär organisationen och sammarbetet mellan fritidsgårdar, föreningsliv, soc och diverse andra aktörer som jobbade för ungdomarna i kommunen)
Vi var med och skapade en ungdomsmässa. DUD (drag utan drog) och där ställde GK Värmdö upp med ett lag som skulle ha uppvisning.. Tittade på tjejerna, något år yngre än mig själv och såg min väg in i förändringsarbetet. Sagt och gjort .. SMACK! Veckan efter blev jag tränare för ett gäng tjejer..

Nu började min förändring på riktigt... jag levde två liv, med helt olika personligheter
O ena sidan var jag en förebild och andra sidan hängde jag med Gurrapacket!
Hade ansvar som jag trivdes med och hade sjukt roliga helger och kvällar jag inte ville lämna..
Med gymnastiken kom större och större ansvar, till slut stod jag där med hela laget själv!
Jag var deras vän, deras förebild, deras mentor och jag stormtrivdes. Jag skulle ALDRIG lämna dessa tjejer.. dom behövde mig och jag behövde dem! Gymnastiken och engagemanget för tjejerna fortgick i 10 år innan jag la ner laget. Tiden med TJEJERNA är den absolut bästa tiden i mitt liv!
I MINA ÖGON KOMMER DOM ALLTID VARA BÄST!

Parallelt med detta hade jag kontakt med soc, jag kunde inte bo hemma, min mamma, stackarn, rådde inte på mig och jag förstod mig verkligen inte på henne.. JÄVLA TJAT HELA TIDEN. Jag var ju vuxen, (14 år) och kunde absolut ta ansvar för mig själv och mina handlingar. Nog för att jag var lillgammal men ... så vuxen var jag nog inte. Min braiga socialsekreterare tipsade mig om Polarna, fältorganisationen och revanschprogrammet på Värmdö och tyckte ABSOLUT att jag skulle gå med där.. PERFEKT, ett ansvarstagande till .. GE MIG!
Kommer ihåg intervjun som om det vore igår.
Johan: Jaha Sandra, Såååå vem är du?
Jag: eehmm... öööh... asso.. hmm.. jag vet inte..
Johan: Du behöver inte vara nervös, du har redan kommit  in.
Där var jag, revanschunge i Fältorganisationen.

Via Polarna, kom jag i kontakt med min Goda vän S, bör väl tilläggas att vi inte var så goda vänner innan.. haha, var inte speciellt högt upp på hennes lista direkt. Men något sa klick under utbildningen. det var under ett tillfälle där arbetsledarna pratade om hur bägaren tillslut rinner över när man matar ryggsäcken.. Tårarna sprutade.. Fuck vad hände!? Inte där, inte då. ÅNGEST!! Där fanns hon S.. min mentor och min förebild och idag även min goda vän! Via henne fick jag timanställning på fritidsgårdarna på Värmdö, Smack, ännu ett ställe att växa som människa på. Jag började bli viktig nu, både för andra men även för mig själv! Jag var någon, den jag ville vara!

Studsade ju fortfarande runt självklart, men det började bli mindre och mindre tid för det destruktiva och dessutom som Ungdom i Polarna är det strängt förbjudet att dricka alkohol innan man är 18.. var helt övertygad om att jag skulle åka ut med huvudet före om arbetsledarna fick reda på hur jag levde, så jag flydde mer och mer från de och jobbade dag och natt.. ideellt många många gånger..
De ena leder till de andra...
Skolan går fortfarande åt helvete och jag är övertygad om att jag har mer att ge än att skriva uppgifter så jag hoppar av gymnasiet, börjar försörja mig mer eller mindre själv.. bor i  ett stödboende, en egen lägenhet men eftersom jag tjänar mer och mer får jag mindre och mindre bidrag. Klart som fan då att jag måste ha mer jobb så jag får in massor med pengar i månaden. Jag skulle ju kunna leva.. HALLÅ!!
Jobbade i skola massor med år, först en inne i stan och sen en i Nacka.. det gick superbra men jag var ju bara anställd på vik, vid sidan om det var jag barnflicka, fritidsledare, fältare och gymnastiktränare. Hej kallendern!

Hur kom jag då in i skolan?
Högskolan... utan betyg??
Det var inte lätt direkt.. Men efter många år som ungdom i Polarna blev jag arbetsledare i Polarna, mitt liv var helt! Jag hade fått möda för allt slit, det var det största som hänt mig.. Men NU sörni, kunde inte engagemanget och eldsjälen vara allt längre.. Nej Nej.. UTBILDNING! Skjut mig!!

Men jag har lyckats.. snart... 83 dagar kvar.. peppar peppar... då är jag eximinerad behandlingspedagog..
Under utbildningens gång har så mycket hänt. Inte nog med att man ska lära känna sig själv och inse att man inte kan leva utan känslor och som medberoende och att man inte behöver underkasta sig andra människor, att man blir utnyttjad om man jobbar ideellt och framförallt.. Man SKA INTE FLY i jobb... dessutom har jag hoppat från att praktisera på ett behandlingshem som fick mig att tvivla på mänskligheten till ett annat behandlingshem som jobbar efter mina egna värderingar och tankar kring hur man jobbar med människor.. Har ett fantastiskt heltidsjobb som väntar.. Och vet ni vad... Det är det enda jobbet!!

Ohhh.. en smärre novell..
men välkommen här är jag..
Ni läser mellan raderna och inser framförallt kanske under sista raderna att jag har flytt mycket. Har inte varit i kontakt med vem jag är. För det har varit lättare att vara någon annan.. Och med det kommer en massa issues!

Nej nu ska jag ta tag i studierna, men först ett samtal till goa gláa M! :)