Separationsångest?
Hej hej bloggen ;)
Ännu en dag i stekande sol på mammas altan..
Sitter i värmen och funderar över dagarna som kommer.
Imorgon är det examen!!weeiii!!
Plockas upp 7 efter att -mest troligt - min privata väckarklocka har fått utså x antal klädbyten och en del illamående samtidigt som lyckoruset har gjort de svårt för mig att sova, så övertrötta skratt kommer väl flyga lite hit och dit..
Kaffe och champange hos Sanna innan champangefrukosten med klassen klockan 9 utanför skolan..
10-12 applådera och jubla när alla får sina bevis..
12-13 lunch med klassen och lärarna.. Ett sista farväl innan det är dags att åka hem till mottagningen!
15- mottagning med släkt, forna kollegor och vänner..
Party all night long innan resan till turkiet..
5.45 ska vi vara incheckade och klara på torsdagmorgon! Hur ska de gå!?
Sandra som är flygrädd, som inte hämtat ut sitt pass, packat eller fört över pengar.. Vafaaaan vi är ju snart där.. Borde hon inte lägga på ett kol?
Kan tyckas!!
En vecka semester med alkohol, sol, bAd och sjukt mycket glada skratt och dans! Kommer bli sjukt nice!
Hem.. Och sen... Gotland!
Det är fortfarande sjukt otydligt.. Inget schema lagt ännu.. Dock slänger min chef ur sig att han är på v-ö samma dag som jag landar och att jag kan åka
Med ner då.. Wtf.. Vem behöver landa efter en semester?? Inte jag iaf!
Så vem vet.. Kanske försvinner från ön innan jag ens hunnit landa på den, och det känns faktiskt helt okej..
Innan schemat är lagt blir jag borta på obestämd tid och det känns faktiskt också heelt okej..
Där av kommer vi till tankarna kring separationsångest..
Är avhållsamhet och en försynt puss i bakhuvudet ett sätt att förbereda sig på att jag försvinner eller är det tecken på något annat!?
