Gräset är inte alltid grönare på andra sidan
Någonstans borde jag väl ha lärt mig att gräset inte alltid är grönare på andra sidan..
Ändå strävar jag alltid mot "top notch"
Aldrig kan det bli tillräckligt bra eller kan jag bli tillräckligt nöjd..
det finns ALLTID någonting, någon, något bätte...
Why??
Nånstans när jag lärt mig de här.. att det är så jag funkar borde jag kunna landa i de..
Men icke..
Igår ringde dom om en arbetsintervju imorgon.. har tydligen sökt en 50% tjänst med arbete kring barn i riskzon.. och det kan ju vara roligt.. meen..
Jag har ju faktiskt världens bästa jobb?
Efter att jag bokat in intervjun surfade jag in på ams.se och hittade två fantastiska jobb... liknande de gamla jag hade... ja men för all del.. då söker vi väl dom då..
Varför ger jag mig inte??
Är gräset grönare på andra sidan?
