mittlivupponer

Ligger i sängen med datorn i knät, har precis kommit hem från solning och fika med Bästa Sofie som så hurtigt stått på gymmet 1,5 h innan jag kom.
Har krupit ner och stängt in min i sovrummet för att inte störa sambon som har någon form av kbt-samtal i telefon.. dock har hon en så hög ton i sitt mycket givande samtal så hon behandlar mig och mina grannar..
Hon kommer nog bli en jävligt bra psykolog när hon kommit in och färdiggjort sin utbildning. Hon har liksom tendens att plocka fram det positiva i en otroligt negativ situation..

Hade fått en kommentar från en anonym här på bloggen och då kan man ju undra om det är någon av er sötnosar som fått adressen till bloggen eller någon helt utomstående som läser..
hur som, personen undrade vad jag hade för framtidsdrömmar..
Det beror helt på vilken dag man frågar.

När skolan och jobb hopar sig över en och man absolut inte har någon motivation så drömmer jag om att bli hemmafru i en stor villa med en adopterad 7 åring med adhd... glöm för sjutton då inte poolen.. Anledningen till att 7 åringen ska vara adopterad och just 7 är för att jag fasar för den dagen jag blir gravid, kanske inte själva graviditeten men för förlossningen.. när tonårsmammor eller bb, förlossningskliniken eller annat går på tv blir jag tvungen att stänga av för att det gör ont i hela kroppen.. Kommer aldrig glömma min barndomskompis kommentar när hon fött sin son "Det var inte så farligt, jag kräktes bara och jag skrek så jävla mycket så Andreas (hennes kille) blev likblek i ansiktet och blev tvungen att lämna rummet" Haha alltså.. INTE SÅ FARLIGT? Och att barnet ska vara 7.. det är bara för att jag tror inte att jag har tålamodet att vara pedagogisk mot ett litet barn.. ta mina fantastiska gudbarn tillexempel, ett par timmar.. supermysigt och oj så vi kan busa och hitta på saker, jag får i dem mat och får dem i säng om det krävs men sen är jag död.. o förstå då 365 dar om året..?? tänk om jag skulle få nog och låsa in mitt barn i den ljudisolerade garderoben typ??
Det går ju lite emot att ha ett barn med adhd men jag tänker att det är liksom lite det jag kan.. och brinner för.. får ut något av... som resurs, fritidsledare, behandlar osv .. så är drömmen alltid när det kommer in en utåtaggerande, hyperaktiv ungdom eller barn!! weeeii I just lov it.
Och förstå då poolen på sommaren, vi skulle kunna bada varje dag och äta picknick på gräsmattan medan barnets pappa är på jobbet.. och medan barnet är i skolan skule jag kunna göra det jag gillar allra mest.. fixa i huset.. dock skulle en städerska vara bra, för jag vill bara piffa till.. inte damsuga, skura och diska.. o för guds skull inte tvätta de stora panoramafönsterna villan skulle ha!!


Andra gånger strävar jag efter att bli bäst på de jag gör.. dvs förändringsarbetet med ungdomar.
Framtidsdrömmar är svårt.
Drömmer nog om ett rätt trist vardagligt liv.. dock inte med ett 8-17 jobb.
Träffa någon jag verkligen tycker om..
Jag skulle vilja resa runt i Asien och framförallt uppleva malaysia innan jag tillsammans med min kärlek faktiskt köper en Villa, ett litet renoveringsobjekt kanske.. dock inte för stora renoveringsbehov, men en Villa med potensial, dit jag egentligen strävar med Villan är att slippa ha grannarna vägg i vägg och ha en mysig gräsmatta.. familjeliv.. ah kanske.. om det är dit skutan bär.. jag kan inte tänka mig in i situationen barnlös men inte heller med barn så jag lämnar det där.. är väl helt enkelt inte redo.

började skriva en novell om diverse..
fick radera de och ta en paus och gå ut till sambon.. nu fick hon aggera psykolog på riktigt..
jag vet inte riktigt vart jag fått mina så sjukt starka värderingar och framtidsvissioner ifrån.. har alltid trott att det varit från min mamma men ju mer dagarna går desto mer förstår jag att jag är raka motsatsen till henne.. och till min pappa också... jag känner mig som en utomjording i min familj.

Jag drömmer om motsatta livet jag kommer ifrån, beror de på att jag är skilsmässobarn?
Jag får höra att jag är pryd och spelar i en helt annan dimension

Finns film-kärleks-liv och boenden bara på tv?
Jag vill nog inte tro de..

Och medmänsklighet och ambitionen att rädda någon annans liv och inte bara se till sitt eget..
Fanns det bara förr i världen?